I måndags var vi på kliniken och fick reda på att vi ska börja med IVF -behandlingen. Jag lämnade kliniken lycklig, pirrig och förväntans full. Det vi fick veta var att så fort mensen kommer så ska jag höra av mig till dem för då ska vi komma på kontroll sedan börja med sprutorna. Jag har längtat efter mensen men så kommer den inte (har alltid regelbunden). En dag går, två dagar går, tre dagar går och man börjar hoppas. Känslan "jag kanske är gravid" börjar komma och något konstigt hopp inom mig bara växer! Sen kommer mensen och de känns som att jag känslomässigt blivit misshandlad, bedragen och sviken. Det gör så ont och känslan i kroppen just nu är så tung. -Hur kan jag hoppas när jag efter så många år vet? Hur kan jag ge mig in i den känslomässiga karusellen? Det blev en piss eftermiddag och ingen träning idag pga av det här.... OHHH jag vill bara skrika som Ronja Rövardotter rakt ut till världen. Nu har jag gråtit en hel del, slagit näven i kudden och känner mig lite lättare och gladare. Avslutar iallafall det här inlägget med ett smile on my face! Sprutdags på måndag är ni med mig för nu händer det, IVF -resan börjar om 2 dagar! LOVe M [caption id="attachment_152" align="aligncenter" width="576"] Jag blir galen![/caption]
