God fortsättning alla fina läsare, Ledsen att jag inte bloggat på ett tag. Det har varit mycket denna veckan med jul och allt så klart men främst med planering av att sprida askan. Hur begraver man sitt första barn? Gör vi det bara vi två? Har man en liten ceremoni? Gravsten? Känns så otroligt tungt och det positiva beskedet tillsammans med planeringen blev för tungt för mig/oss. Man är rädd för att gå vidare, vi kommer ju aldrig att glömma vår första son. Ibland får jag också känslan av att ens omgivning vill att man ska gå vidare. Många har svårt att förstå att vårt barn dog, oftast refererar de vår förlust till en abort eller ett missfall. Ju närmare vi kommer "due date" som hade varit om ca 3 veckor ju tuffare känns det. Vi ska få svar idag på vilken dag som vi får sprida alt begrava askan. Med tanken på alla känslor och ångest i en lycklig tid har vi spenderat mycket tid med varandra kollat film, fikat, gått långa promenader. Så viktigt att ge varandra tid att prata, bara få vara tysta, närhet och så klart omge sig med människor som älskar en och ger positiv energi och styrka. De människorna påminner än också om allt det som livet har kvar trots en tung förlust. Jag går snart in i vecka 8 och sover 2-3 ggr om dagen. Måste äta var 3:e timma annars spyr jag. Hade nästan glömt bort hur härligt det är när universum tar över din kropp och du inte känner igen dig själv. Nu ska jag fika lite innan lunch sen ska jag ner på stan med Kevin och förhoppningsvis så kommer jag orka träna lite. Man ska ju inte träna hur som helst och som tur är har jag än man som är PT så idag ska vi träna lugnt, det blir gravid träning anpassat efter hur långt gången jag är. Passar mig perfekt. <3 Hur har det gått för alla andra IVF:are? LOVe Markiz
