Det är mycket känslor som går runt oss kvinnor. Kroppen proppad av hormoner och en massa rädslor. Det är en lång process och man ska inte sticka under stolen med att det är en påfrestning för ens äktenskap eller förhållande. Behandlingarna ser olika ut och det finns en lång och det finns en kortare variant. Den långa tycker jag va "living hell", nässprayen som slog ut alla mina hormoner och satte mig i klimakteriet va hemsk, tog den i lite mer än två månader och jag var utan att ljuga minst 3 personer om dagen. Glad, ledsen och aggressiv. Jag kunde vakna mitt i natten och känna att jag tar jag livet av mig. Men så fort jag börja med sprutorna försvann allt det och andra hormonella känslor kickade in. När vi fick beskedet om IVF så började jag så klart googla och det fanns många historier. Speciellt om förhållanden som har tagit slut mitt i processen eller efter att man blivit gravid pga att förhållandet har tagit för mycket stryk. Jag som har varit i processen kan verkligen har förståelse för att det går så men tycker att det är så otroligt sorgligt. Jag pratade mycket med Kevin innan vi började med behandlingen och vi tillsammans bestämde att för att vi ska klara av det här så måste vi påminna varandra om varför vi går igenom allt detta och att kommunicera var det viktigaste. Vad känner vi, hur känner vi, vad är vi rädd för? Man ska ju faktiskt inte sticka under stolen med att det kan bli en lång period av att inte ligga. Min första behandling varade nästan 4 månader. Ja man fick göra annat men jag skulle inte säga att lusten för mig med alla hormoner var på topp. Till alla er som är i eller fått besked om att ni ska göra IVF-behandling. Kom ihåg att ni gör det för att ni vill ha barn tillsammans och för att er kärlek tagit er till ett stadie där ni vill utöka familjen. Det kan vara så att mitt i processen kan man glömma det och det bara känns som en kamp. Gå in med en stor förståelse för varandra och oavsett vems "fel" eller vad orsaken är till att ni får göra IVF så gör ni det tillsammans och det finns ingen eller inget att skylla på. Som man(kille) kan man inte rå för att man inte har livmoder och äggstockar och att det "enda" fysiska man behöver göra är att mysa i runk rummet. [caption id="attachment_451" align="aligncenter" width="499"] IVF-BEHANDLING[/caption]
