Fredag kl 14.50 stannade min tunnelbana i t-centralen. Jag skulle precis kliva av för att gå upp mot Åhlens när min vännina smsa mig och skrev att hon var framme på fiket där vi skulle mötas så jag åkte vidare till Kungsträdgården. När jag kliver av och kommer upp vid kungsan ska jag ta bussen vidare till café Bucco Nero. Jag ringer Kevin för jag känner en olust känsla i kroppen och börjar gråta när jag väl sitter på bussen. Två minuter efter vi lagt på får jag ett sms där han skriver lämna stan, jag ignorera det faktiskt lite och åkte vidare. Jag har inga nyhetsappar så jag är fortfarande ovetandes om vad som har hänt. När jag ser att jag har två missade samtal får min bror och ett från min svåger börjar jag inse att det måste hänt något. Till slut får jag och min bror tag på varandra och han ber precis som Kevin gjorde mig att lämna stan. Jag går in på Dagens Nyheter och inser att det som har hänt är no joke, Sverige och Stockholm har drabbats av terror. Jag får en panik känsla och tusen tankar snurrar i mitt huvud jag börjar smsa och ringa mina nära och kära för att se att allt är ok samt varna och upplysa dem om den nyheten jag just tagit del av. Det är helt overkligt att det händer oss och jag insåg i den stunden hur jävla bra vi har det. Vi har det så bra att vi inte kan förstå eller ens ta in att det har hänt oss. All min kärlek och mina tankar går ut till de familjer som förlorade någon i katastrofen . Men efter att ha sätt bilder, filmer you name it så inser jag hur många flera som kunde ha strykit med när den här dåren bestämde sig för att köra på full växel genom vårt underbara Stockholm och det som mina känslor landar i är att vår nation har bra karma. Vårt land har tagit hand om barn, män och kvinnor som flyr från sin misär, vi lever i ett fritt och öppet samhälle där faktist 89% bara känner kärlek för varandra. Jag har gråtit många gånger den här helgen och frågat mig själv och min omgivning HUR man kan göra så som han gjorde???? När jag fick beskedet om den lilla 11 åriga tjejen som omkom bröt jag ihop, tänker på henne och hennes familj hela tiden. Jag känner verkligen med hennes familj och om det finns något jag kan göra för er så gör jag gärna det. När jag förlorade min son så var det stödet från människor runt som gav mig styrka . Jag finns här för er vad ni än behöver. Men det är med värme i hjärtat som jag vaknar upp denna regniga måndag, kärleksmanifestationen på Sergelstorg igår var magisk och så otroligt känsloladdad. När alla människor krokade arm var helt magiskt! Tack Sverige och Stockholm för all kärlek som ni ger LOVe Markiz
