När ditt barn sover och du äntligen får i dig lite mat (spagetti, tomatsås och parmesanost) fint ska det vara! Det är så otroligt magiskt att bara få sitta i soffan och glo på tv. Har nästan glömt hur jävla skönt det är. Senaste tiden har jag funderat mycket över förväntningar. Vad har jag för förväntningar på en stund, möjlighet, människorna runt mig? Vad förväntar sig dem av mig? Varför blir de spontana stunderna så mycket roligare än det planerade? En spagetti med tomatsås smakar så otroligt mycket godare än många middagar jag själv har lagat, är det för att jag förväntar mig mer och byggt upp helt andra förväntningar på det som tagit tid? Ja ni kanske fattar vart jag vill komma... Förväntar vi oss för mycket, bygger vi upp förväntningar så att det tar udden ur stunder som vi längtar efter hela livet, veckan, minuten? Jag hoppas verkligen att ni inte missförstår mig men jag känner att jag kommit till en insikt som är viktig för mig och hur jag vill fortsätta leva mitt liv. 31 år gammal nybliven mamma och den ända gången i mitt liv som jag inte blivit "det minsta" besviken var när jag fick Liora. Jag hade förväntningar men jag vet inte vad jag förväntade mig av henne, vår relation, hur hon skulle vara hur jag och Kevin skulle bli som föräldrar och det gjorde att allt blev perfekt, för den ända referenspunkten/förväntningen jag hade eller har på henne och oss är att vi ska vara lyckliga, friska och tillsammans. Den ända gången i mitt liv som jag har förväntat mig något och inte blivit besviken är när min älskade Liora kom. Det är sanningen! Vi måste sluta förvänta oss saker av varandra och situationer. Med situationer menar jag resor, födelsedagar, middagar, en spa behandling. Bara lev i nuet och njut av stunden när den är kommen. Allt vi önskar ska hända innan vi är där tar bara udden ur den stunden som ska komma och när vi håller på tjata om att leva i nuet...Varför gör vi inte det? Kan inte ni känna er stressade när ni känner att någon förväntar sig något av er? Man blir liksom onaturlig och iallafall jag kan undvika personen eller situationen då. Jag hatar ju att planera helger och lediga dagar och det är för att då bygger man upp att man ska hinna med en massa "kul" saker när man är ledig i 48h timmar. Men va fan är kul.... för mig beror det på vilket humör jag är på? Soffan är kul, middagar är kul m.m. Lite flummigt kanske men vi måste sluta förvänta oss saker av varandra och framtiden och fokusera på nuet. Om vi slutar exempelvis förvänta oss saker av varandra så kan vi aldrig bli besvikna bara överraskade och tacksamma och de känslorna är mycket härligare för själen och kroppen än besvikelse. Den enda och riktiga gåvan i livet är att vi får vakna friska varje dag! Förväntar er inget av mig bara acceptera mig och min olikhet från dig och jag lovar att göra desamma gentemot er. <3 LOVe Markiz
