Jag måste ärligt säga att jag längtar efter att få sova när jag sover! Så mycket sömn jag har att ta igen! Det har gått snart 4 år med dålig sömn. IVF, graviditet, avbrytande, graviditet, Barn, graviditet och barn! Hur tar jag igen den här sömnen? En natt eller helg hjälper inte, känns som att det bara frestar mitt psyke. Varje kväll innan jag ska natta barnen börjar en inre stress hos mig Tänk om inte barnen sover, tänk om Sade kommer vakna, tänk om jag inte somnar? Hur länge klara jag sömnbristen? Är det farligt att ständigt vara trött? Sömn bristen gör mig deppig och låg, ingen lust att träna eller göra något över huvudtaget. Har tvingat ut mig själv på långa promenader och det känns bättre och jag känner mig piggare men jag känner att jag måste få bukt på det här men sömnen. Kanske finns någon bra bok? Tips? Kram Markiz
