I 5 månader har jag haft en smärta som inte ord kan beskriva. Det känns som att ha en köttkniv i röven och om jag rör på mig eller andas så skär kniven. Varje gång jag går på toa så händer det som jag fruktade inför min förlossning med Liora, -Jag spricker. Detta gör att jag inte vågar gå på toa. Det kan gå dagar och när dagarna av rädsla gått förbi och det inte längre går att hålla sig gör det ondare än det var att föda Liora. Ska det vara så här 5 månader efter förlossningen? Ingen hjälper mig en barnmorska säger att jag ska botoxa mitt anus för att det kan vara en muskel som behöver slappna av, en annan säger att om jag gör det kan jag bli förslappad och bajsa på mig titt som tätt. Södertälje vill att jag ska fylla i en enkät om hur jag upplevde min tid hos dem, statistik är viktigt men inte vi kvinnor som lider varje dag. Vem tar ansvar för att min bristningar har läkt rätt? Ska jag behöva stimulera mitt anus med en massagestav medan jag ammar min dotter. När jag har så ont som jag får efter jag vart på toa så kan jag inte sitta knappt ligga. Det känns på riktigt som att de har sytt mig för tajt eller fel...ja jag vet inte men det känns för jävligt rent ut sagt och smärtan går ända upp i svanken. Va ska jag göra? Någon som har upplevt desamma? Det är inte hemorrojder jag har använt så mycket xyloproct som det bara går. Efter 5 månader utan framgång i vården så har jag bara en fråga, VEM HJÄLPER MIG? MARKIZ TAINTON
