Tiden går och snart har det gått 5 månader sedan vår lilla prins lämnade oss. Känns fortfarande så overkligt att det som hänt faktiskt har hänt. När jag ser mig omkring så är jag omringad av en massa människor och vi är faktiskt alla någons barn och när den tanken slår mig så kan jag känna.. varför just våran son? Jag tänker på honom varje dag men vissa dagar så saknar jag honom så mycket. Idag är en sådan dag.. han skulle vara här nu hos oss. Vi skulle gosa ihjäl oss och ge dig det bästa livet. Lära dig allt mellan himmel och jord. <3 Nu är nästa barn på väg och jag tänker mycket på när säger man till sitt barn att den har en äldre bror i himlen? Hur säger man till kommande syskon att de hade ett syskon som tyvärr fick lämna oss allt för tidigt? I början på april ska jag begrava vår lilla ängel på en jätte fin plats i Solna där man faktiskt har gjort som en liten lekplats med bänkar så att syskon, mor och farföräldrar ska kunna hänga där. Trots det så känner jag mig förvirrad och nervös över när och hur man säger det. Jag saknar dig varje dag och är så otroligt tacksam för den tiden vi hade tillsammans även om den var kort! LOVe you always Mamma & Pappa
