I flera veckor har min mamma Lioras mormor sagt va försiktigt. Akta det är lätt hänt.. Baaaaam och så kommer gråten! Igår ramlade våran älskade Liora ner från sängen. Hon sov i vår säng och vi glömde helt bort att lägga kuddar runt henne så på något vänster har hon rullat ner. Synen när hon låg där med armarna åt ett håll och benen åt ett annat va hemsk. Har inte sedan Marvin vart så rädd. Lyfte upp henne och hon bara grät och grät. Ville inte ta tutte så jag bestämde mig för att vi måste åka in med henne. Vår säng är väldigt hög och jag visste inte om hon slagit i nattduksbordet. Jag vara bara så rädd för vad som skulle hända. Allt gick bra! Läkaren sa att hon hade tur! Hon har ett svullet ansikte, näsa och en blåtira!! Man har många gånger känt sig Keff eller liksom dålig för man sagt eller gjort något. Men jag har aldrig känt mig så dålig som igår och varje gång jag tittar på henne. Tacka Gud för att hon är så glad och lycklig och inte kommer att kom ihåg. Sedan igår säfår jag upp bilden av henne på golvet! Min hjärna försöker föreställa sig vad som hände hur hon ramlade. Nu har mammahjärtat gått i bitar på riktigt! Vad har ni för erfarenheter? Har ni tappat er barn eller har de rullat ner från sängen? Hur bearbetade ni den ångesten? LOVe Markiz (ångestfylld mamma)
