Hej, Det är tydligt att rädslan börjar bli ett faktum. Den här typen av rädsla är obehaglig! Den smyger sig på och börjar bli en dela av min vardag. Det känns konstigt att vara rädd för mina med människor som inte kommer göra något fysisk mot mig utan rädslan ligger i att bara vara bredvid varandra. VAFAN det är helt jävla sjukt. I början träffade jag iallafall mina närmsta vänner och familj men nu har den rädslan tagit över vi ses mindre och mindre. Jag lämnar inte på förskolan och har börjat byta övergångsställe för att slippa människor. Kommer detta att förändra oss och kommer vi för alltid ha den här rädslan kvar i oss när detta lagt sig? Vad kommer det betyda för oss? Jag är rädd för att få feber, vara snuvig. Hur ska man undvika det med två barn som ena dagen inte snorar och andra dagen snorar ner alla prydnadskuddar. Vart ska vi gömma oss, vilken udde eller skog ska vi gå till för att inte träffa människor. HALLÅ jag älskar människor, jag älskar mötet med människor jag inte känner, som jag känner. Det är alla möte med människor som har format mig och som gör mitt liv intressant. Detta virus sätter stopp för det och det är just det som får mig att känna att livet står stilla inte jobb och annat ytligt skit utan det är att inte få träffa människor som gör att det står stilla. Det är många situationer i våra liv och värld som har gjort att många av oss ser sig över axeln när vi kanske ser en typ av människa. Men detta kan vi inte "kolla" efter och du kanske själv är "BOVEN". Ooooooh jag är rädd för mig, dig och alla! Jag är rädd för att bli sjuk, så sjuk att jag inte ska kunna ta hand om mina barn, att jag ska smitta dem, att jag ska DÖ. Det finns liksom inget stopp och den här piss rädslan river upp så mycket annat skit som jag inte vill smeta runt i. Alla tuffa jobbiga situationer i mitt liv Marvin, mormor, min släkt i Marocko hur ska det klara sig? Ångesten kommer när jag tänker på alla människor jag vill träffa mer, alla mina vänner som jag vill ha flera minnen och skratt med. Alla vänner jag vill krama och säga hur mycket det betyder för mig öga mot öga. Jag ni läser er igenom detta och inser att jag kanske inte mår så bra av det här och det börjar krypa sig på. Cook along live imorgon.. HÄNG MED! Det är mysigt att få laga lunch med er, det känns mindre ensamt och som att vi skapar minne men ett annat typ av minne. LOVe Markiz
