Hej, Funderar ofta på hur vi ska våga prata mer om infertilitet och IVF. I en idealistisk värld skulle varje person som behöver genomgå en IVF behandling vara omgiven av kärleksfullt stöd från sina nära och kära. Men i själva verket så är det oftast en väldigt isolerad upplevelse för många. Det finns tyvärr fortfarande en känsla av skam kring ämnet trots att det har blivit bättre. Att berätta eller inte berätta? Att berätta att man av någon anledning lider av infertilitet och behöver gå igenom IVF upplever många som väldigt svårt. När jag och Kevin bestämde oss för att berätta om vår resa upplevde vi till en början att vi var ensamma men det var för att vi inte delade med oss till familj och vänner. När vi väl öppnade upp kunde vi be om hjälp och stöd när vi behövde det. Men så klart kan öppenheten också göra upplevelsen tuffare med tanke på den okunskap och tyvärr de fördomarna som finns kring behandlingen. I familjen kan man tex stöta på invändningar som grundar sig i det religösa eller kulturella. Man kan få råd från familj och vänner som inte förstår verkligheten med IVF och behandlingen och helt plötsligt har du släppt in folk i ditt privata och det kan leda till att många helt plötsligt känner att dem har rätt till en åsikt och ett tyckande, vilket inte är ok. Om någon på naturlig väg skulle försöka skaffa barn skulle ingen i dens omgivning ha en åsikt om vilken sexställning de ska ligga i för att bli gravida.... När man tänker på allt detta känns det som att hålla det hemligt är det bästa alternativet. Men att hålla det för sig själv har enormt mycket nackdelar. När människorna i din omgivning inte vet om att ni genomgår en IVF behandling/försöker bli gravida är det väldigt snabba med att fråga frågor som när ska ni ha barn ? eller lägga kommentarer som är det inte dags snart! Så för att undvika att bli utsatt för den typen av frågor eller kommentarer så tror jag på att vara öppen med sin resa. Också för att skapa en förståelse för varför kanske du inte är den som hoppar högst när din vännina bara råkade bli gravid med barn nummer 3. Så hur hittar du balansen mellan öppenhet och integritet! Kom ihåg att alla runt dig inte behöver veta allt. Vi har olika relationer i våra liv och därför kommer alla ta informationen på olika sätt och du kommer få olika nivåer av support och förståelse. Det är självklart omöjligt att veta exakt hur en person kommer reagera. Jag hade en vän som hade en tidigare erfarenhet av att någon i hennes familj hade gått igenom IVF och hade förväntningarna på att hon skulle vara mera förstående men nej vår vänskap sprack medan jag har andra vänner som överraskade med deras stöd och närvaro. Du bestämmer själv hur mycket du vill dela med dig av. Var villig att utbilda! Man blir ju snabbt expert i ämnet när man genomgår en IVF behandling. Helt plötsligt är du ett med alla läkar termer i behandlingen. Så tänk på att för dem som står utanför kan de vara förvirrande och svårt att hänga med. Så ta det inte personligt om din vän, syster, mamma eller svärmor ställer samma fråga flera gånger. Du kanske upptäcker att din familj och vänner kämpar för att förstå eller relatera till vad du går igenom. Om du är villig att lära dem, kommer de att kunna hjälpa dig bättre. För dem som du möter som kanske har lite svårare att sätta sig in i situationen eller har en åsikt så är det viktigt att du som genomgår behandlingen fokuserar på dig och ditt välmående i första hand. Om du tror att deras fråga kommer från en plats där det saknas kunskap snarare än åsikt, kan det vara till din fördel att svara på frågan och "lära" dem (utbilda) Våga be om stöd! Trots starka relationer och kärlek från din omgivning så kan det vara svårt för människorna runt dig att veta hur de ska finnas som stöd eller hjälpa. De älskar dig, och det kan vara svårt för dem att se dig/er gå igenom behandlingen. Men precis som du informerar och utbildar dem i hur behandlingen går till kan du behöva lära dem hur de ska finnas för dig utifrån den psykiska och känslomässiga sidan av behandlingen. Tydlighet i vad du behöver för stöd kommer att underlätta situationen för alla på både kort och lång sikt tror jag. exempelvis Var tydlig med vad du klarar av att göra. Hur du känner för olika situationer och varför. Våga uttrycka hur hormonerna får dig att känna. Tala om för din omgivning och din partner vilka rädslor du har inför de olika stegen i behandlingen. LOVe Markiz
