Det är mycket som går i huvudet inför min nästa IVF-behandling. Det är drygt 2 1/2 år sedan som min kropp var i sitt normala tillstånd och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar till att inte vara hormonell åt alla håll. Samtidigt vill jag ge Liora iallafall ett syskon och som vi vet finns det inga garantier på att det kommer hända. Så jag vill börja redan nu i slutet på sommaren och samtidigt känner jag NEJ min kropp och jag behöver andrum? Ju förr desto bättre för mig eftersom att för varje år som går minskar chanserna att en insättning kan bli en graviditet. Jag har ju några ägg i frysen så jag kommer inte behöva ta sprutorna om gud är på vår sida, om ingen av de äggen blir en graviditet så betyder det att jag har ett sista försök kvar för äggplock och det innebär då sprutor. Jag blev ju knäpp av sprutorna är det liksom ok att vara knäpp när man har en dotter att ta hand om? Jag vill inte att hon ska minnas mig så eller äventyra hennes trygghet för att ge henne ett syskon. Hur väljer man i den här situationen? Jag är så otroligt tacksam för att jag bor i Sverige och att jag har möjligheten att få den här hjälpen och trots att jag har gjort behandlingen två gånger så har jag många frågor och funderingar inför när vi ska dra igång IVF-behandlingen igen. [caption id="attachment_368" align="aligncenter" width="1776"] Bild från vår senaste IVF-behandling[/caption] LOVe Markiz BTW. På fredag och söndag gästar jag Nyhetsmorgon och lagar en massa härlig mat! <3
