Jag har ju 7 syskon och av dem så kommer 6 från min mamma så totalt har hon vart gravid 7 gånger :O helt galet. Jag känner efter snart 1 1/2 halv graviditet att jag behöver paus! Men om du frågar min mamma så tycker hon och hoppas att jag blir gravid direkt! :D Men faktum är att utan henne hade jag aldrig tagit mig igenom min första förlossning. Sjuksköterskorna var grymma men min mamma hade koll på läget. Det var en otroligt tuff förlossning både fysiskt och psykiskt och jag minns när jag hade haft värkar i kanske 2-3 timmar. Sjuksköterskan kommer in för att titta till mig och ber mig vila, jag lägger mig i sängen och kollar på min mamma som tittar på klockan och säger: NEJ det är dags hon måste börja krysta! Hon ber min storasyster hålla koll på mig och går ut till sjuksköterskan och talar om för henne att det är dags! Hon hade rätt och så fort vi gick in på toa (eftersom att man måste föda på toaletten vid ett avbrytande) började jag blöda och processen var igång. Till en början kändes det som att han aldrig skulle komma och jag blev så rädd att vi skulle hålla på i två dygn. 9 timmar var verkligen nog. Mamma talade om för sjuksköterskorna när det var dags att ge mig bedövning, morfin, krysta och när han skulle komma. JÄRN KOLL! Hon ägde hela situationen och guidade mig genom hela förlossningen och vågade vara bestämd med allt från att få mig att äta till ta bedövning. Hon coachade mig i en väldigt tuff situation samtidigt som hon var ett enormt stöd för både mig och min man Kevin. Både hon och min stora syster var på plats under hela förlossningen och utan dem vet jag inte om vi hade klarat det. Dem tillsammans är en otroligt rolig och stark combo. Min mamma är en bestämd kvinna med skinn på näsan som inte alls är rädd för tala om för dig om du gör något fel eller hur hon vill ha det och min syster är precis likadan men ifrågasätter inte sjuksköterskan i hennes jobb eller frågar om vilket märke det är på morfinet, det gjorde mamma och tro mig hon kan allt inom vården. Jag har en bror som pluggar till läkare och utan mamma vetefan om han hade klarat skolan. :D När jag hade fått bedövning mådde jag bra på en gång och när vi kom in i rummet blev jag sugen på Apelsin och frågade min mamma om jag kunde få det. Hon går ut i köket hämtar 3 av 4 apelsiner i en skål. Frukten är för patienterna och jag och min syster säger direkt nej men mamma gå lämna tillbaka du kan inte ta tre stycken. Svaret vi får av henne är -nej men vadå alla kanske vill ha tänk om Kevin eller din syster också vill ha, så bäst! Det är verkligen så jag vill att min barnmorska ska vara när det är dags för oss. Jag vill att hon ska ta kommando och coacha mig genom hela förlossningen, dem har mitt fulla förtroende. Man känner ju sig inte lugnare nu när man varje morgon läser att det är Kaos på BB och det inte finns någon personal, jag vill inte låta dryg eller självupptagen men jag vill ha en barnmorska som är närvarande och har tid för mig. Med den erfarenheten jag har av förlossning så vill jag att denna ska bli det bästa som den kan bli. Så vissa stunder överväger jag att det kanske kan vara bra att ha sin mamma som "barnmorska". Jag menar våra mammor har ju fött oss plus att dem känner oss bäst så det känns som ett vinnande koncept så som läget ser ut idag. Vilka hade ni med eller planerar ni att ha med på era förlossningar? Dela gärna med er av era erfarenheter. SLUTET ÄR NÄRA LOVe Markiz
