Det har verkligen vart en känslomässig graviditet med enormt mycket utmaningar. Som mamma, fru, vän, dotter och bara jag. Jag älskar verkligen utmaningar, jag tycker personligen att när jag ställs inför utmaningar så är det gångerna som jag växer som person och utvecklas. Men det här har vart ett av mina svåraste utmaningar i livet. Att ha en liten under tjej, en bebis i magen, inte riktigt landat i den "nya" konstellationen av ditt äktenskap, samt försöka balansera dig själv, din vänner och familj. Har vart bland det svåraste jag har gjort i mitt liv. Trots den extrema lyckan över att vi ska bli en till i familjen har jag varje dag brottats med ångesten över att jag inte tar tillvara på Lioras första tid. Det har vart en helt annan graviditet i jämförelse med den som jag hade med Liora. Man kan liksom inte bara checka ut när man har en 1 åring, man vill inte det. Man kan inte bara gå sova eller köpa hem mat. Jag vill leka med henne, laga mat till henne sitta med när hon badar. Det är super tufft när du har foglossning och är helt jävla slut pga va bl.a. järnbrist. Samtidigt som du vill fortsätta vara dig själv och träffa dina vänner och familj. Jag har liksom inte hittat balansen eller hur jag ens ska tänka för att inte få ångest åt det ena eller andra hållet. Ni som har flera barn hur har ni gjort? Hur tänker ni? Jag vet att man inte kan hinna med allt och det inte går att få ihop allt. Men träffar jag inte mina vänner eller min familj så blir jag låg och omotiverad för att de människorna är en stor del av vem jag är och lycka i mitt liv. Ligger jag o sover en lördag förmiddag när Kevin är ute och åker pulka med Liora så får jag ångest och känner att jag missar en viktigt del i hennes liv. Livet handlar ju om minnen och om jag ska minnas Lioras först aktiva vinter från min säng dreglandes på kudden får jag ångest. Jag älskar verkligen livet och allt som livet har att bjuda på men det här känns som ett uppgift jag måste lösa men inte lyckas lösa. Ge mig alla era tips! Jag tackar gud för det mysiga stunderna som livet bjuder på. Idag var första gången som Liora hjälpte mig att laga mat. Att ha med henne i köket är magiskt. Hon vill göra allt som jag gör och det får mitt hjärta att gå i tusen bitar! LOVe Från en kvinna som vart gravid i snart 3 år! :D Markiz
